Punka

Vissa dagar går allt bara åt skogen. Som tur är så är mitt liv ändå inte så himla inrutat och minutplanerat som många andra småbarnsföräldrars liv så oftast löser det sig ganska bra i alla fall. Så som idag till exempel. Barnen och jag skulle ner på stan och göra lite ärenden. Första backen upp va riktigt seg. Segare än vanligt. Men jag tänkte att det nog berodde på att jag varit sjuk i förra veckan och att det är ju ganska tungt med två barn i lådan, de blir ju inte lättare direkt. Efter stora uppförsbacken, nedförsbacken och lilla uppförsbacken hör jag dock ett rytmiskt dunk dunk dunk. Det här låter inte bra… Jag stannar cykeln och ser som jag anat att ena framhjulen är platt. Punktering… Fan… Vi har bara åkt typ en kilometer. Men med dem backarna och två barn på 1 och 4 år så kändes det otroligt långt… Men varje chans till äventyr ska vi ta. Inte läge att bryta ihop utan istället läge att lura min 4-årige son att han verkligen behöver hjälpa mig att putta cykeln hem. Och hjälp fick jag. Både genom att han faktiskt puttade men också genom att hela ekipaget blev lättare när han inte satt i. 

Väl hemma trixade jag med däcket för att försöka laga slangen, men det var ett bökigt hål att laga. Då kom jag på att det ju borde vara likadana hjul på gamla lådcykeln, den som gick sönder ni vet. Och det va det! Bara att koppla bort hjulet från gamla cykeln och sätta det på nya. Så smidigt! Jag hade inga tider att passa idag så det blev ju ingen panik. Men ett litet vardagsäventyr fick vi i alla fall!