Det här med bilen

Jag bor för tillfället i ett hushåll som har två stycken bilar. Det är mina föräldrars bilar och de står alltid parkerade redo att köra iväg på grusuppfarten. Under tiden som jag bott här (sedan i november) har jag fått praktisera konsten att säga nej. Det slår sällan fel att när jag ska iväg någonstans – till exempel till busshållplatsen 2km bort – så blir jag erbjuden skjuts. Det kan vara att det regnar. Det kan vara att jag är lite allergisk eller förkyld. Det kan vara så att de helt enkelt så gärna vill hjälpa till.

photo (1)

Hur jag ska förhålla mig till det här är både enkelt och svårt. Det tar emot att alltid vara den som säger nej – och inte bara är tacksam – men mina värderingar står högre än att vara artig och trevlig. Då blir valet att tacka nej till en bilskjuts ganska enkelt.

Svårare har det varit att förhålla sig till mina föräldrars relation till bilen. De har en syn – som de flesta andra – att ”på landet måste man ha bil”. Eftersom jag tidigare varken har känt något behov av eller velat ta körkort, så hade inte jag något körkort när jag flyttade hit. Jag tror inte att bilar har en plats i framtidens samhälle, så att ta körkort för mig skulle vara något som är temporärt bra för enstaka tillfällen och för att blidka mina föräldrar och arbetsgivare. Ändå började jag ta körkort i våras. Mycket för att det ansågs självklart för mina föräldrar och för att framtida arbetsgivare kan tycka att det är bra.

photo

Så igår var jag på riskutbildning på en motorbana utanför Åkers Styckebruk. Tog elcykeln dit. Det var jag ensam om. Som tur är har jag lätt för att lära, så det borde inte ta särskilt lång tid att bli med körkort. För det känns motigt att behöva åka bil. Det blir också så att många vardagsärenden görs med bil, när ”en ändå ska in till körskolan”. Så varje tisdag, då min mamma ska in till Mariefred för sina ärenden, så har jag åkt med för att gå på körlektion och göra ärenden.

Men att använda cykel handlar om att skapa vanor. För det är det som en är van vid som är enkelt. Ifall en är van vid att använda bilen och den står parkerad, redo och besiktigad på uppfarten, så blir det lätt att bilen. Ifall cykeln står i garaget, en är osäker på ifall däcken är pumpade, vart reflexvästen är, eller om det finns batterier i lysena, så blir det svårt. Eller så är en osäker på hur vägen är att cykla på till affären. Hur lång tid det kommer ta. Hur fysiskt jobbigt det är.

Så på midsommarafton blev jag förvånad när de frågade om vi kunde ta cyklarna, med maten i lådcykeln, upp till midsommarfirandet hos några bekanta 2km bort. Men efter en stund förstod jag varför cykeln föredrogs i det här fallet – då kan en få dricka snaps på midsommarfesten. Tidigare på midsommarafton så hade båda bilarna använts för det nyktra firandet 2km bort, där cykeln ratades.

photo (2)

Hur jag ska förhålla mig till andra personers bilberoende tycker jag är lite knepigt. Men det jag landar i är att fortsätta cykla själv, visa hur de cyklarna jag har funkar och erbjuda provåkning, och erbjuda utlåning av cyklarna när helst jag inte använder de själv. Att försöka sänka tröskeln för att välja cykeln. Och självklart – att aldrig skuldbelägga. Skam och skuld skapar passivitet; inte förändring. Och förhoppningsvis så kan en cykeltur göra att det känns lättare med nästa, och vips, så har en vana skapats.

Annonser

2 comments

  1. Alla förstår ekonomiska argument!

    De flesta som ser vår lastcykel med el-assist undrar om den inte är en hemskt dyr.

    Visst är den dyr i inköp, men den ersätter en bil, och efter mindre än ett år har man sparat in den kostnaden.

    I runda slängar jobbar väl folk en månad om året för att betala sin bil. Är det ”friheten” som en bil ger kan jag vara utan. 🙂

    Månadskostnaden för lastcykeln är jämförbar med en parkeringsplats i en Stockholmsförort, cirka 250Kr.

    Slutsatsen är att alla som kan göra en större del av sina resor med cykel och kollektivtrafik har pengar att spara.

    Det kräver så klart lite kreativa lösningar: kanske taxi eller hyrbil några gånger om året, men det funkar utmärkt för oss, en familj på fyra.

    Som en bonus får man bättre kondition, mindre miljöpåverkan, trevligare närmiljö med färre bilar och mer tid för barnen.

  2. Intressanta tankar. Jag satsar på att prioritera att cyklarna är i trim genom att lämna in dem på service så fort något är fel. Att invänta att jag själv ska få lust att laga funkar inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s