Stylish på stan?

Våren är här! Isen är borta från vägarna, men rullgruset ligger kvar på sina ställen. Dofterna är tillbaka och när jag far genom skogen blir jag ackompanjerad av koltrastens sång. Jag hör inga andra mänskliga ljud än knastret från cykelns däck mot grusvägen. Som jag sjunger för min son ”små cyklar som far omkring, dom hörs nästan ingenting, lite rassel och lite pling, rassel rassel rassel och pling”, precis så är det. Jag kan komma så nära naturen, blir nästan som ett med den, utan att störa. Det är härligt. Det är fridfullt att cykla på skogsvägarna.
IMG_3375Annan blir känslan när jag kommit ner på stan. Här ute på landet är det där med utseendet inte så noga. Bekvämlighet och funktion går före och dessutom är det ju sällan nån annan här som ser en än ens närmaste. Eftersom kylan hänger kvar i luften har jag fortfarande overall på mig när jag cyklar, liksom vantar, mössa, rånarluvan och halsduken.
IMG_3376Man är som bylsig jättebäbis till människa på en alltför snabb cykel. Folk stirrar. Eller det känns så i alla fall. Så fort jag stannat vid affären åker mössor, vantar, hjälm och halsduk av. Men overallen blir för krånglig att klä av och på. Så där går man och handlar frukt bland alla fräscha stadsmänniskor i vårens tunna jeansjackor, själv klädd redo för snöstorm i krokustider. Det är väl smällar man får ta? Väl ute i skogen blir luften lätt att andas igen och ingen stirrar förutom kanske nått rådjur i skogsbrynet. Om ett par månader kanske jag också kan cykla i shorts, men än så länge är det overallen på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s