Närheten och känslan

Efter att ha slutat vid lunchtid på mitt jobb i dag så kunde jag cykla hem i dagsljus. Jag ska inte påstå att det var längesedan som det hände senast men idag var känslan annorlunda. När jag tagit mig ut ur stan, förbi rullgrus, bilar och långa rader av hus mötts jag av ett lugn och en känsla av den annalkande våren. Kanske är det ett annat ljud som skapas när cykelns dubbdäck rullar fram på grusvägen? Eller kanske är det solljuset som ännu inte värmer, men ändå lyser på ett sätt som inte är lika flyktigt och desperat som nyss? Fågelkvittret spelar absolut in och det faktum att det inte är den bitande piskande råa fartvinden som smärtsamt möter mina kinder, utan en mycket mer behaglig bris, som ännu inte värmer, inte heller kyler.

image
Detta är en bild jag tagit 2011 på grusvägen mellan Tranås och mitt hem. Ibland behöver man bara ta en paus och vara just där och då.

Att man blir mycket mer medveten om den vägen och det väder som man färdas i när man cyklar än när man åker bil kan ses som självklart. Men det är ack så viktigt att i en sån tid som vi lever i nu, där de flesta jobbar inomhus, faktiskt låta sig ta del av verkligheten. Att låta ditt resande ta tid. Att uppleva det du faktiskt passerar. Ge dig tid att reflektera, uppleva och känna att ”det är inte jag som kontrollerar naturen, det är jag som är en liten del av den”. Jag tror att det får oss människor att må bättre, bli friskare och piggare. Och framförallt så tror jag att det kan skapa ett lugn i oss som håller oss på betryggande avstånd från att rusa in i den berömda väggen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s