Vägen till civilisationen

Där jag bor just nu i Taleryd så är det 11.8 km till den närmsta tågstationen. Jag har bott här i drygt två år, men det var först förra veckan som jag mätte ordentligt hur långt det egentligen var cykelvägen. Jag hade fått för mig att det var knappt en mil. Men nu när jag vet att det är 11.8 km känns det helt plötsligt väldigt långt. Om en månad ska jag flytta till en annan plats ute på landet. En av de största anledningarna är att det är närmare till närmsta busshållplats och mataffär. Till närmsta samhället, med mataffär, är det 8.0 km cykelvägen. Till närmsta busshållplats 2.0 km. Jag tror det går en smärtgräns någonstans där vid milen på ifall det går att alltid orka välja cykeln som färdmedel. Inte längre än en mil.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Andra saker som spelar in för hur långt tid det tar någonstans är (såklart) cykeln, underlaget och hur backigt det är. Det jag bor idag så är det 4.2 km grusväg påväg till Tranås och till närmsta busshållplats. Det gör att ifall jag väljer en snabbare cykel med smalare däck så går det väldigt bra på asfalten de sista 7.6 kilometerna. Men på de första 4.2 så får jag ta det väldigt lugnt. Ifall jag väljer den trehjuliga lådcykeln så får jag också cykla väldigt långsamt på grusvägen. Med tre hjul på cykeln så är det en hinderbana att undvika gropar i vägen samt att hålla sig på rätt sida vägen när den lutar åt olika håll.

DSC_0144_2

Dit jag ska flytta är det slätt, Östgötaslätten. Där jag bor nu på småländska höglandet går det inte att undvika backarna. På vägen hem från Tranås så börjar den 4.2 km långa grusvägen med en ganska exakt 1 km lång backe med en ungefärlig stigning av knappt 100 m. Där får vi gå av våra cyklar utan hjälpmotor och gå uppför backen, vilket tar kanske 20 minuter. Förra veckan när jag cyklade hem från Tranås så tog det 58 minuter att ta sig från punkt A till punkt B. När jag tar lådcykeln uppför backen så får jag nuförtiden knappt ha någon last för att elmotorn ska orka. I början för ett år sedan så gick det lättare, då batteriet var nytt. De senaste gångerna jag cyklat hem lådcykeln så har jag behövt pusha cykeln i de brantaste partierna på backen. Man kan säga att jag längtar till slätten.

Så för att summera vad jag skulle säga gör ett lyckat äktenskap mellan cykeln och lantlivet:
1) Välj ett boende där du inte har för långt till dit du vill ta dig ofta. Jag skulle säga att en mil är smärtgränsen. Ifall du inte alltid vill cykla, till exempel på vintern när vägen är isig, tänk på att busshållplatsen ska vara nära också.
2) Ifall det är backigt, välj en cykel med elmotor. När det gäller låd- och lastcyklar, välj en med mer än 250 W i effekt. Det behövs för de riktiga backarna.
3) Ifall det är grusväg, välj en cykel som funkar på alla underlag, men som du ändå kan åka snabbt med. En sådan kan du cykla med på vintern också om du sätter på dubbdäck. Till exempel en hybridcykel.
4) Ifall du kör på grusväg eller har minst en mil till dit du vill ta dig, välj en lastcykel på två hjul. Med den kan du undvika grusgroparna och får en lättare körning i lutningen som alltid finns på grusväg. Med en tvåhjulig lastcykel kan du också ta dig fram snabbare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s