Hur ogärna man än vill att det ska vara sant så är hösten på ingång, och med den också mörkret. Så välkomna in i upplysningens tid. Lampor och reflexer är livlinan och tryggheten för oss lantiscyklister. Ebay är vårt köpcentra för dessa attiraljer. Det är ju lång leveranstid så det är god tid att beställa nu. IMG_7019Vi har också införskaffat nytt bakhjul och nya batterier till vår lådcykel. Efter ca 430 mil på ett år i alla väder och oftasst med 20-30 kilo last (ibland nära 100 kilo) så var det dags innan vädret blir sämre. Fixdags helt enkelt i cykelflottan!

Förr i världen hade många cyklar en låsbar låda under pakethållaren, där folk förvarade verktyg till att laga cykeln. Storhetstiden för cyklar var under andra världskriget, då var 7 av 10 fordon cyklar i Sverige. Cykeln nedan är från 1956, då cykeln guldålder gick mot sitt slut. Jag förstår att företag när de tillverkade cyklar då tänkte på funktionalitet. För tänk om en fick punka på hemväg från dansen mitt ute i skogen tre mil hemifrån? Då är det bra att kunna laga den eller sätta på en ny slang.

IMG_1716

Idag har vi som cyklar på landet fortfarande cykellagningskit. Jag har mitt i cykelväskan på pakethållaren. Med pump, blocknycklar, däckavtagare, insexnycklar och punkakit.

cykellagningskit

I början på 60-talet, när Sveriges ekonomi gick på högvarv, så blev bilen det moderna och ersatte cykeln abdrupt. Nu när det våras för cykeln igen – för cykling har ökat och fortsätter öka – så hoppas jag att tillverkare tänker på funktionalitet. Med bilar som har fått massa finesser som gör cyklingen skön när det känns motigt en regnig dag så hoppas jag att cyklar också kan få fler funktionella tillbehör, som inbyggda låsbara lagningskitslådor till exempel.

Ibland bara måste man komma iväg!
IMG_6758I den här hettan är det bad som gäller.

IMG_6789
Det är så himla kul för dem att åka lådcykel! IMG_6792Nu när min bättre hälft har jour får vi dock åka i kortege på vägen hem.

Att frakta barnvagn med cykel, hur gör man?
Oj, som vi har experimenterat med detta! Nu senast när hela familjen skulle på utflykt till Norrköping ville vi t.ex. få med barnvagnen också från hemmet till tågstationen. Detta dilemma med att frakta barnvagn med cykel är för oss inget nytt och vi har löst det på många olika sätt genom åren. För skoj skull kan vi ju ta en liten tillbakablick innan vi kommer till den för tillfället med praktiska lösningen för oss.

Vi har:

  • haft barnvagnens handtag fastsurrat i pakethållaren och själva vagnen rullandes på alla fyra hjulen (kan inte rekommendera det, det vobblar lätt)
  • samma som ovan fast med barnvagnen lutad så att endast två hjul haft kontakt med marken (dock samma problem med vobblet)
  • DSC00002Haft kärran som en ryggsäck på ryggen (dock bara Jon som fixat det. Han hävdar att det var ju inga problem men att man kanske borde ha en lite större kropp (eller mindre vagn?), va tränad och ha en rejäl portion vilja för att det ska funka. Dock heller inget att rekommendera om man inte känner sig supermachostark nån dag och vill impa lite extra)
  • använt en av de cykelkärror som vi har som också kan användas som barnvagn. Inte fusk, bara multifunktion. Lite meckigt att bygga om från cykelkärra till barnvagn, (men ingen av dessa lösningar är ju supersmidiga så…) men har barnen somnat och man ska ta en promenad utan cykel på stan är denna lösningen med barnvagns-cykel-kärra helt rätt väg att gå.
    1620665_10152907320832662_1363975374_n
  • haft barnvagnen i en kärra bakom cykeln och barnen i/på en annan cykel.
  • haft dubbla vagnar efter cykeln så att man både kan frakta ner barnen och kärran. Det ser kul ut, det är lite tungt i uppförsbackarna. Man blir ett långt ekipage så tänk på svängradien och se till att lasta vettigt så att du inte får problem i nerförsbackarna. Låga hastigheter!
  • Haft kärran fastspänd bakpå en vanlig barncykelkärra (se modellen på bilden ovan) men det klarade inte kärran. Kärran blev för baktung så heller inget optimalt.
  • Haft kärran på stan så att man inte behöver frakta den hem och tillbaka när den mest används just i stan.

    Sen kom lådcykeln!

  • såklart haft barnvagnen i lådan (praktiskt förutom att barnen har svårt att också få plats i lådan då)IMG_4042
  • haft barnvagnen fastsurrad längst fram på lådan (Bra för att barnen får gott om plats med svårt att surra om man inte är van vid sånt)IMG_6574
  • hittat den just nu optimala lösningen där vi använder vår utbyggnad av lådcykeln som en liten hylla som barnvagnen kan vila mot. Det blir då mycket lättare att surra fast den. Det blir dock lätt framtungt.

Lite mer bilder på utbyggnaden för den som är intresserad. Den har modifierats lite efter detta, men grunderna är samma. Vi har tagit bort den främre väggen på orginallådan och bytt ut den på fyra skivor varav den understa är stabil medans de tre andra är gjorda för att vara tunna och lätta.IMG_5526 IMG_5527 IMG_5528 IMG_5529 IMG_5530
Det är när förlängningen är som på bilden ovan som den är toppen att ha barnvagnen på. IMG_5531

Så, där har ni hur man kan göra för att frakta barnvagn på cykel. Eller massa annat otympligt också för den delen🙂

Ibland har man tur i oturen.
Idag var det dags för familjeutflykt. Vi skulle ner på den traditionsenliga måndagspaddlingen hos Petrus Kajak vid Hätte (kan varmt rekommenderas både för erfarna paddlare och nybörjare!). Men jag var lite seg. Man blir lätt det som småbarnsförälder då alltför lite sömn är mer regel än undantag. På grund av min lite lätt lata inställning till detta evenemang så kom jag på idén att försöka göra allt lite enklare för mig. Jag föreslog därför att vi kunde åka alla fyra med lådcykeln.
Under min eftermiddagslur fick jag dock en känsla av olust, Tänk om vi får punktering när vi är ute och åker och bara har ett fordon, då är vi liksom strandade med två små barn mitt ute på vägen. Jag slog undan tanken. Äh, sånt händer väl inte, i alla fall inte idag.
Nåväl, Jon skulle köra och jag skulle sitta i lådan tillsammans med våra två barn. Detta är ju i sig inget nytt för oss. Vi åker så lite titt som tätt, och gjorde så även idag. När vi var nästan framme hände dock det som inte fick hända. Vi fick punktering på höger framhjul. Vi var kanske 500 meter från kajakuthyrningen så det var bara att traska dit och försöka klura ut hur vi skulle lösa detta. Cykeln fick vi lämna vid vägen. Att dra med den skulle kanske resultera i att hela däcket gått sönder.
Vi brukar ha ett litet lagningskit med oss, med punkteringsspray och annat behändigt i såna här situationer. Men eftersom vi ville få plats med så många i cykeln hade vi tagit ut kittet idag. Attans!
Kajakuthyrarna är våra vänner så vi fick låna deras bil (skulle gått lika bra med en cykel, men de färdas med bil så det var det som fanns att låna) och Jon stack hem för att hämta lagningsgrejer medans jag och ungarna käkade glass för att hålla stämningen på topp. Han fixade punkan, lämnande tillbaka bilen och vi kunde cykla lådcykeln hem.
Vad kan man då lära sig av detta? Jo, ha alltid lagningskittet med dig! Du vet aldrig när du får punka.
Vi hann i alla fall ut en stund på sjön.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag bor för tillfället i ett hushåll som har två stycken bilar. Det är mina föräldrars bilar och de står alltid parkerade redo att köra iväg på grusuppfarten. Under tiden som jag bott här (sedan i november) har jag fått praktisera konsten att säga nej. Det slår sällan fel att när jag ska iväg någonstans – till exempel till busshållplatsen 2km bort – så blir jag erbjuden skjuts. Det kan vara att det regnar. Det kan vara att jag är lite allergisk eller förkyld. Det kan vara så att de helt enkelt så gärna vill hjälpa till.

photo (1)

Hur jag ska förhålla mig till det här är både enkelt och svårt. Det tar emot att alltid vara den som säger nej – och inte bara är tacksam – men mina värderingar står högre än att vara artig och trevlig. Då blir valet att tacka nej till en bilskjuts ganska enkelt.

Svårare har det varit att förhålla sig till mina föräldrars relation till bilen. De har en syn – som de flesta andra – att ”på landet måste man ha bil”. Eftersom jag tidigare varken har känt något behov av eller velat ta körkort, så hade inte jag något körkort när jag flyttade hit. Jag tror inte att bilar har en plats i framtidens samhälle, så att ta körkort för mig skulle vara något som är temporärt bra för enstaka tillfällen och för att blidka mina föräldrar och arbetsgivare. Ändå började jag ta körkort i våras. Mycket för att det ansågs självklart för mina föräldrar och för att framtida arbetsgivare kan tycka att det är bra.

photo

Så igår var jag på riskutbildning på en motorbana utanför Åkers Styckebruk. Tog elcykeln dit. Det var jag ensam om. Som tur är har jag lätt för att lära, så det borde inte ta särskilt lång tid att bli med körkort. För det känns motigt att behöva åka bil. Det blir också så att många vardagsärenden görs med bil, när ”en ändå ska in till körskolan”. Så varje tisdag, då min mamma ska in till Mariefred för sina ärenden, så har jag åkt med för att gå på körlektion och göra ärenden.

Men att använda cykel handlar om att skapa vanor. För det är det som en är van vid som är enkelt. Ifall en är van vid att använda bilen och den står parkerad, redo och besiktigad på uppfarten, så blir det lätt att bilen. Ifall cykeln står i garaget, en är osäker på ifall däcken är pumpade, vart reflexvästen är, eller om det finns batterier i lysena, så blir det svårt. Eller så är en osäker på hur vägen är att cykla på till affären. Hur lång tid det kommer ta. Hur fysiskt jobbigt det är.

Så på midsommarafton blev jag förvånad när de frågade om vi kunde ta cyklarna, med maten i lådcykeln, upp till midsommarfirandet hos några bekanta 2km bort. Men efter en stund förstod jag varför cykeln föredrogs i det här fallet – då kan en få dricka snaps på midsommarfesten. Tidigare på midsommarafton så hade båda bilarna använts för det nyktra firandet 2km bort, där cykeln ratades.

photo (2)

Hur jag ska förhålla mig till andra personers bilberoende tycker jag är lite knepigt. Men det jag landar i är att fortsätta cykla själv, visa hur de cyklarna jag har funkar och erbjuda provåkning, och erbjuda utlåning av cyklarna när helst jag inte använder de själv. Att försöka sänka tröskeln för att välja cykeln. Och självklart – att aldrig skuldbelägga. Skam och skuld skapar passivitet; inte förändring. Och förhoppningsvis så kan en cykeltur göra att det känns lättare med nästa, och vips, så har en vana skapats.

Nu är sommaren verkligen här!!!
Glad midsommar önskar lantiscyklisterna!IMG_6431Och lagom till sommaren har vi införskaffat ett nytt tillskott i cykel-kärre-flottan! Det är en cykelkärra med endast ett hjul. Anledningen till att vi behövde en ny cykelkärra (behöver man en anledning?) var att jag är sugen på att ta mig en liten längre solotur på cykel nu i sommar, och efter lite inventering av cykelflottan så stod det klart. Jag har ingen ”vanlig” cykel längre. Det är bara elcyklar, tandem, lådcykel och racern. Och att ta elcykel på längre solotur känns lite omständligt med batteriladdning och sånt. Så det är min kära racer som gäller om jag ska cykla själv. Ska man cykla längre vill man ju ha lite packning och då fick det bli ny kärra. Jag inbillar mig att denna nya kärra kommer att gå fortare och lättare eftersom att den bara har ett hjul = mindre friktion. IMG_6469Jag och kärran hade vår premiärtur igårkväll och det gick över förväntan. Visst kommer jag inte upp i samma hastigheter som utan kärran (nu var den dessutom olastad) men det var inte så mycket tyngre. Jag kunde ju fortfarande köra ifrån Jon som körde den elassisterade lådcykeln med lätthet och jag tog mig upp för mördarbacken vi har precis här utanför huset utan större ansträngning. Med en känsla av ”Sverige, här kommer jag!” flög jag fram över landsvägarna med min nya lilla kärra som ständig följeslagare.

När våren kommer och vägarna äntligen blir is- och slaskfria, luften varmare och kvällarna ljusare så kittlar det i cyklingsnerven för många. De som låtit cykeln stå och damma i något garage under vintern tar ändå fram den nu för de där första fina cykelturerna på landsvägarna.

05-30-blom

Men för mig – och många andra – så varar inte frihetskänslan länge. Alldeles för snart börjar träden blomma och luften blir full av pollen. För mig har det satt käppar i hjulet för att kunna kombinera livet på landet med cykling. Eller – egentligen att kombinera livet med landet överhuvudtaget. Frustration har blandats med hopplöshet som utmynnat i modlöshet. Från mars (med hassel och al), genom april / maj (med björken), fram till augusti (då gräset äntligen slutar med sin blomning) – så har cykling för mig blivit något jag egentligen inte borde ägna mig åt om jag också ska må bra. Jag har ignorerat det här och ändå cyklat – och bott på landet – med resultatet att jag de senaste fem åren har varit mer eller mindre sjuk konstant från april till augusti.

10-06-cykel2

Nu har jag kommit mer till insikt om vad pollenallergi gör med en och hur mycket en måste undvika allergenen (allergen = de ämnen som ger en allergisk reaktion). Det betyder bland annat; ingen mer cykling när det är höga halter pollen i luften. För mig har det under den här perioden blivit fler bilresor. Många bilar idag har pollenfilter i bilen. Det skulle också vara ett alternativ för pollenallergiker att använda velomobil (som är en liggcykel med chassi runt) – om en sätter in pollenfilter där också det vill säga.

Ifall en ändå behöver cykla så kan en använda en mask för mun och näsa med pollenfilter; en så kallad pollen- eller allergimask. Jag har använt en sådan när jag promenerat, cyklat, sprungit eller när jag bara arbetat utomhus. Jag kan säga att den största nackdelen är hur svettigt det blir. Den vill gärna också glida över nästippen och hindra näsan från att andas fritt. Det känns också osäkert om den håller tätt, men den hjälper och gör det möjligt att vara utomhus för mig vid höga halter pollen. Så det är ett alternativ för att kunna cykla året runt.

275614-867e731ae9574930829a03f2d6a6e65a

En typ av pollenmask som jag använder ibland. Jag kan inte säga någonting om hur bra den här masken är jämfört med andra (eftersom jag bara testat en sort), men pollenmask generellt kan vara ett alternativt för pollenallergiker under säsongen.

Nu har jag som tur är fått möjlighet till allergivaccination / hyposensbehandling; där en under tre års tid tar sprutor för att vänja kroppen vid allergenet den är allergisk mot. Så nu har en hopplöshet om livet på landet vänts till hoppfullhet för min del. Förhoppningsvis blir 2017 mitt bästa cykelår hittills.

För er andra som har besvär; tänk på att det är mer allergen i luften på landet och att en dessutom andas in mer när en cyklar längre sträckor. Under säsong; ta först och främst allergimedicin. Försök sedan minska antalet resor. Nöjescykla är det ofta inte tal om, försök att acceptera det. Använd också pollenmask när det är höga halter i luften. Och införskaffa gärna en elcykel, så får du in mindre mängd allergen vid cykling eftersom du inte blir lika andfådd. Du orkar dessutom fortsätta med cyklingen, även om du är trött av allergin. Om du är i planerna att införskaffa en cykel, tänker cykla långa sträckor på landet och dessutom är pollenallergiker; fundera över alternativet med velomobil. Med ett pollenfilter ger det full frihet året om för dig – även de härliga cykelmånaderna mars-april-maj-juni.

 

De flesta av mina vänner bor i städer. Men under de senaste åren som jag själv bott på landet, så har jag lärt känna vänner och bekanta som också bor på landet. Och de här personerna vill en så klart ibland ha möjlighet att hälsa på.

Men utan bil, så har jag upptäckt att det är lite problematiskt. Ifall jag ska besöka en stadsbo, så tar jag cykeln till bussen, bussen till tåget och tåget till dit jag ska. Men ifall jag ska besöka någon som bor på landet, så behövs ytterligare en buss när jag kommit fram till närmsta stad. Det blir en buss för mycket. Någonstans på vägen får jag då en väldigt lång väntetid.

Det här kan jag lösa genom att 1) cykla till närmsta tågstation hemifrån mig. Då får jag mer valmöjlighet att välja rätt tåg för att få rätt anslutning till buss.

Men jag kan också lösa det genom 2) att ta med mig cykeln på tåget. Vissa lokala tåglinjer tillåter cyklar på tåget under vissa tider. Till exempel Stockholms pendeltågslinje, Östgötatrafiken, Krösatågen och Pågatågen. Men SJ tillåter ju – som ni säkert vet – inte cyklar. Tyvärr. Men vad de tillåter är vikcyklar, som är nedstoppade i en bagageväska.

En sådan cykel – en vikcykel – har nu införskaffats. Det blev en billig variant; en 20″ elcykel med 7 växlar av Biltemas märke Yosemite. Användningsområdet för den här cykeln tänker jag mig är 1) att resa med den till vänner 2) att semestra med den 3) att hämta vänner från stationen med den. Den används just nu även till 4) att cykelpendla till mina närmsta orter Mariefred eller Gnesta.

Photo Jun 11, 13 09 22

Tänkte berätta hur det var att resa med den på tåget. Jag åkte från Linköping till Gnesta med ett byte i Flen.

Cykeln viks ihop med två stycken snabbkopplingar. En på ramen och en på styret. Även sadeln tas bort med en snabbkoppling (men i mitt fall så hade jag en specialkoppling på sadelstången så jag fick ingen snabbkoppling utan behövde en insektsnyckel). Det här gjorde jag så nära perrongen som jag kunde. Under trappan i god tid innan avgång. När jag fällt ihop cykeln (med lite svordomar och stress-tankar), och tagit fram den nyinköpta bagageväskan, så var min första tanke: ”Det här går inte!” Bagageväskan verkade alldeles för liten för cykeln. Och det var lite knepigt att få ihop väskan, men det gick till slut.

Photo Jun 13, 14 46 50

Väskan väger 22kg (cykelns vikt) och bärs i bärhandtagen. Men det är bökigt att bära själv. Vanliga väskor är mjuka, den här väskan har bara hårda metallstänger invändigt. Jag kan säga att jag fick ganska så många blåmärken på höger ben av att hantera väskan. En stark rekommendation är att vara två personer. Eller att vaddera väskan, i varje fall på ena sidan, så det går att stödja väskan mot benet. I annat fall, så förbered dig på blåmärken. Det är också att rekommendera att bära så liten bit som möjligt, så använd hissar vid perrongen om tid finns. Jag vet att tidigare när jag tagit en fullstor cykel på lokala tåglinjer så har cykeln fått plats i hissen – om jag ”ställt den upp” i hissen genom att ha den upprätt på bakhjulet.

Photo Jun 13, 14 17 33

Jag åkte inte under rusningstrafik som tur var. Bagageställen på båda tågen var tomma och gav mig bra med rum att få plats med cykeln. Dock var ena tågets bagageställ inte direkt innanför dörrarna, utan jag fick pusha väskan genom en gång tills jag kom dit. Gick inte att bära väskan i tåget då gången var för smal.

Photo Jun 13, 14 24 27

När jag kommit av tåget i Gnesta så pustade jag ut på en tom perrrong. Jag vek ihop cykeln igen och gjorde mig redo att cykla de 2 milen hem till mig. Ifall jag inte haft cykeln skulle jag behövt vänta 50 minuter på att nästa buss gick.

Photo Jun 13, 14 47 00

Jag fyllde på vattenflaskan och tog en glass vid sjön Klämmingen innan jag cyklade iväg. Fint cykelväder var det dessutom. Jag satte fast min (sjukligt) tunga ryggsäck på pakethållaren. Det här gjorde jag genom att första stoppa in den i bagageväskan jag hade fraktat cykeln i; för att få bort alla lösa hängande stroppar från väskan. Sen spände jag ett spännband längs med väskan. Sedan spände jag tre stroppar över väskan. Den satt hyggligt bra. Det får dock plats med mycket bagage på pakethållaren, eftersom hjulet är så litet så det är långt upp till sadeln.

Photo Jun 13, 15 13 06

Jag tog på mig reflexvästen och hjälmen. Halvvägs så gjorde jag en bensträckarrast vid Dillnäs. Sadeln på cykeln var inte gjord för resor längre sträckor, eller det är i varje fall inte min preferens av sadel. Sedan kändes det som att sadeln satt lite långt ner (trots att jag tagit upp sadelstolpen så långt jag kunde) så att jag inte riktigt kunde sträcka ut benen vid cykling. Elmotorn assisterar upp till 25km/h, som på de flesta elcyklar, eftersom en enligt lag inte får ha elassistans snabbare än så med en elcykel. Vid nedförsbackar gick det dock snabbare (jag tänkte ju inte bromsa!), men den högsta växeln var också den bara behjälplig upp till ungefär 25km/h. Så över den hastigheten så fick jag snällt vänta på raksträckan tills cykeln hade tappat fart innan jag trampade. Det kändes ganska frustrerande.

Photo Jun 13, 15 47 11

Men allt som allt så höll jag en jämn hastighet på 20-25km/h och gjorde 19.8km på 52 minuter. Cykeln vägde nog en del; dels cykelns vikt på 22kg, sedan mig på typ 70kg, sedan väskan på kanske 15kg. Men när jag kom fram hade den ungefär hälften av batteriet kvar och det kändes som den hade kapacitet att ta mer vikt. Om en ska jämföra den med en häst känns den som en trogen och energisk ponny, som gärna vill dra. Jag kan tänka mig att den funkar med cykelkärra bakpå också.

Jag tänkte döpa cykeln till ”Miramis”, efter Mios vackra vita häst i ”Mio min Mio”.

miramis

Men jag tror snarare det blir typ ”Russet”, efter den svenska ponnyrasen Gotlandsruss.

Gotlandsruss

Det gäller att vara förberedd. Från stan ut till oss tar det ca en halvtimme att cykla. Då kan det vara bra att ha lite mellanmål förberett så att alla tycker att turen är kul. Idag blev det äppelbitar och ekologisk smoothie. 
DSC_5712
Nu har lilla Gro (8,5 månader gammal) blivit så stabil att hon kan sitta bredvid sin bror på bänken när vi cyklar. Och det är kanske det sötaste nånsin att se dem sitta där sida vid sida i lådcykeln.  Jag har en fin väg hem🙂
DSC_5729

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 384 andra följare