Det händer att man som cyklist stör sig på den bristande infrastrukturen för oss cyklister. Särskilt i städerna. På landsbygden finns så gott som aldrig cykelbanor, gatljus eller nån form av anpassning alls för cyklar. Det provocerar bara ytterst lite, jag är så van nu. Men även jag som cyklar de flesta av mina mil på landsvägarna kommer tillslut till stan. Där blir den undermåliga infrastrukturen och de halvdana försöken tydliga. Men att klaga hemma vid köksbordet räcker inte långt. Jag har fått gå politikens väg och efter många år och otaliga motioner i kommunfullmäktige har jag börjar få gehör och genomslag. Det går faktiskt att göra skillnad även om det tar mycket tid och kraft.

Igår va jag på ett möte om den kommande cykelplanen som Tranås kommun ska anta. Och den är så himla bra! Precis allt det jag tjatat om, klagat på och gett förslag på finns med. Men det behövdes sägas av nån annan. Sweco som tagit fram underlaget till planen har varit helt fenomenala. Och nu hoppas jag bara att resten av politikerna vågar ta denna plan för att öka cyklandet i Tranås. Hoppas hoppas hoppas!

Det är lätt att klaga men ibland svårt att agera. Men genom att agera räddar vi långsamt världen, en cykeltur i taget. DSC_0107.JPG

Att cykla i varmt sommar-regn är nått av det härligaste som finns. Men så fort temperaturen sjunker, man måste se tjusig ut när man kommer fram eller man cyklar med nått som inte pallar regn blir det genast värre. Bra gummistövlar och regnkläder i galon är att rekommendera. Men inte ens galonkläder skyddar helt mot regnet. Vid sömmar och dragkedjor letar sig så småningom vattnet in, särskilt i knät, på låren och hela framsidan av kroppen. Väl framme vid destinationen är det inte ovanligt att man ser ganska nerkissad ut. För det här har jag bara hittat en lösning och det är att ha med sig ett ombyte, en hårborste och ett glatt humör. Ha koll på vädret, va förberedd men stanna inte hemma när regnet öser ner. Med ombyte i vattenskyddad väska kan du plaska runt hur mycket du vill. Det är så himla skönt!


DSC_0159_liggande

Under 2017 så utkommer det för första gången en riktig permakulturbok skriven på svenska. Den heter ”Permakultur – Framtiden i din trädgård!”. När jag läste inledningen till boken – som också beskriver vad permakultur är för något – så slogs jag av cykelns roll i en framtida mänsklig kultur som är långsiktigt uthållig. Och inte hur bara hur cykeln inte lika mycket är beroende av ständig tillförsel av fossil energi för att fungera, utan hur det går långsammare att cykla.

Det kan kännas lite konstigt att se det som något positivt att ett visst transportsätt går långsammare. Förmodligen eftersom det – som vi vet – är effektivitet som premieras och eftersträvas i vårt samhälle. Vi har inte tid att ta cykeln som tar 35 minuter, när bilen bara tar 20. Det är så mycket som ska hinnas med, många platser som ska besökas och vår geografiska sfär som vi rör oss i så oerhört mycket större än för 100 år sedan.

Men OM vi ändå sätter oss på cykeln, tror jag att någonting händer. Just på grund av långsamheten. Jag tror det, eftersom det var vad som hände med mig. Tidsperspektivet skiftades. Jag började räkna i dagar istället för timmar. Antal platser jag ”behövde” besöka minskade. Mina inköp var mycket mer planerade och många färre resor behövdes. En geografisk ort som någon annan såg som att den låg nära, såg jag som att den låg längre bort. Min geografiska sfär krympte, men det var helt okej, för samtidigt blev den rikare.

För tänk om det är okej att saker går långsamt? Om det är okej att det tar en timme att ta sig in till staden? Det finns en möjlighet då att perspektivet också skiftas för vad andra saker i livet som får gå långsamt och vad i livet som egentligen behövs. Skala ner, för att ställa om.

Nä, nu får det faktiskt vara nog!

Först går en eker och man tänker ”jaja, bara en mindre, jag kör på som vanligt”. Sen går andra ekern och man tänker ”men gick det inte en nyss?”. När sen den tredje brister så brister också vårt tålamod. Jävla skitekrar! DSC_1306.JPGDet är skillnad på kvalitet och kvalitet. Och vi har inte betalat tillräckligt så nu betalar vi med vår tid och tålamod. Förmiddagen har alltså gått till ekerbyte. Men för en gångs skull kunde vi jobba tillsammans och då går ju allt så mycket lättare. Att mecka cyklar tillsammans är i detta fallet bra för relationen. DSC_1307.JPG

Kunskap ger frihet och ju mer man kan mecka med sina cyklar själv desto friare blir man. Det är egentligen inte så svårt om man har en ekernyckel, lite tid och nya ekrar.

Lantiscyklist på utflykt!DSC_1292

Jon och jag (Matilda) har tagit oss till Köpenhamn och nordens största cykelmässa! Det är så himla kul här! Det är cyklar precis överallt. Cyklar av alla möjliga och omöjliga slag. Alla cyklar! Köpenhamn är ju som anpassad för cyklar. Det är som en helt annan värld. Både Jon och jag slogs av tanken att vi brukar vara dom som kan det här med cyklar, men när vi kommer hit så står det klart att vi har så mycket mer att lära och att Sverige ligger så långt efter.

Hur som helst, på själva mässan finns allt möjligt kul att se. Jag har tagit massa bilder, testar några favoriter, pratat med många och sett demonstrationer och uppvisningar av allt möjligt! Så värt att åka på cykelmässa!

Den allra första cykeln vi provade redan på fredagen va såklart en velomobil. Åh, va vi drömmer om velomobiler! Jon hade mailat med velomobilcenter tidigare och frågat lite om en velomobil som heter quatro (där man kan åka en vuxen och ett barn) och eftersom de visste att vi skulle hit så hade de tagit med quatron till mässan. Det kallar jag bra service! Vi fick ett riktigt bra och lärorikt samtal med velomobilcenter om vad man ska tänka på när man skaffar velomobil och efter det så kändes just quatron inte som ett gott alternativ för oss. Men vi ska definitivt åka ner till velomobilcenter igen för att testa flera olika varianter på velomobiler för att hitta vilken som passar oss. Men provsitta kunde vi ju inte motstå på mässan. Här nedan är Matilda i en orca.IMG_20170310_175106_366

Vi testade också på en tvåhjulig lådcykel från Urban Arrow. Den kändes väldigt bra och med vår erfarenhet av (relativt) billiga cargobike så kunde man känna att detta var en annan sorts kvalitet. DSC_1271

De hade också en så söt display för växlarna!

Efter det testade vi en annan cykel som vi spanat in på nätet. Det är en tandem från Hase Bike. Den som sitter bak sitter som på en vanlig cykel medan den som sitter fram har sina ben framåt och har ju på så vis sitt huvud under den som sitter bakom. Den som sitter bakom styr och den som sitter fram har händerna fria. Så himla häftig och mysig cykel. Man kan verkligen ha kontakt med varandra när man cyklar. Den va helt klart bästa testet hittills och jag önskar mig en sån i födelsedagspresent!

Vi snackade också med folk som sålde airbag-hjälmen Hövding och remdriften (istället för kedja) från The way to bike. Det finns SÅ mycket!!!! Och imorgon tar vi en sista tur dit för att verkligen ta till vara på denna cykelhelg!

Vissa dagar går allt bara åt skogen. Som tur är så är mitt liv ändå inte så himla inrutat och minutplanerat som många andra småbarnsföräldrars liv så oftast löser det sig ganska bra i alla fall. Så som idag till exempel. Barnen och jag skulle ner på stan och göra lite ärenden. Första backen upp va riktigt seg. Segare än vanligt. Men jag tänkte att det nog berodde på att jag varit sjuk i förra veckan och att det är ju ganska tungt med två barn i lådan, de blir ju inte lättare direkt. Efter stora uppförsbacken, nedförsbacken och lilla uppförsbacken hör jag dock ett rytmiskt dunk dunk dunk. Det här låter inte bra… Jag stannar cykeln och ser som jag anat att ena framhjulen är platt. Punktering… dsc_0973Fan… Vi har bara åkt typ en kilometer. Men med dem backarna och två barn på 1 och 4 år så kändes det otroligt långt… Men varje chans till äventyr ska vi ta. Inte läge att bryta ihop utan istället läge att lura min 4-årige son att han verkligen behöver hjälpa mig att putta cykeln hem. Och hjälp fick jag. Både genom att han faktiskt puttade men också genom att hela ekipaget blev lättare när han inte satt i. dsc_0977

Väl hemma trixade jag med däcket för att försöka laga slangen, men det var ett bökigt hål att laga. Då kom jag på att det ju borde vara likadana hjul på gamla lådcykeln, den som gick sönder ni vet. Och det va det! Bara att koppla bort hjulet från gamla cykeln och sätta det på nya. Så smidigt! Jag hade inga tider att passa idag så det blev ju ingen panik. Men ett litet vardagsäventyr fick vi i alla fall!

Va sägs om att börja 2017 med att låtsas att vi har en modeblogg? Låt mig presentera Lantiscyklistmodet för vintern 2017 (se det som en folkdräkt som funkar från september till maj)! dsc_0826

Notera den avslappnade hållningen och att modellen för estetikens skull tagit av sig hjälmen! Helt förkastligt att cykla med blicken bakåt förövrigt. dsc_0824

Nej,  vi håller oss till att vara en Lantiscyklistblogg. Man får liksom ge upp det där med att verka läcker när man cyklar året om i alla väder på landsbygden. Varmt, vindtät och funktionellt blir ledorden. Istället för att blicka in i kameran fokuserar vi på vägarna och trafiken. Just nu är dock vägarna ganska tråkiga. Det är fläckvis halt och omgivningarna är en mix av smutsgula, grusbruna och grå. Föga inspirerande. dsc_0822Men fåglarna är tillbaka och det gör mycket. Det börjar låta som vår även om vintern fortfarande regerar. Vi kommer klara den här vintern med och för varje dag blir det ljusare och ljusare.

Dags att summera året som gått. Det har hänt så mycket, som vanligt.

2016 var året då boken ”Cykla två hjul som räddar världen” av Maja Lagerkrantz och Lina E Johansson kom ut. Läs den! I den finns familjen Forsärla med som ett exempel på hur man kan leva på landet utan bil. Så himla roligt att få vara med!

2016 har också varit ett år då racercykeln tagit plats på bloggen. Att använda cykeln som träningsredskap är ju inte alls något nytt under solen, men för mig va det en ny upplevelse. Efter mycket träning (men egentligen på tok för lite) så tog jag mig runt mina två första lopp, Torpön runt (7,6 mil) och Siljan runt (16 mil). Så himla stolt!

Det var också året då vår kära lådcykel helt plötsligt gick i två delar. Men efter att kontaktat Cargobike, skickat lite bilder och ett mail så fick vi snabbt en ny cykeln helt utan kostnad skickat till oss. Detta av deras nyaste modell där just det brottet (troligtvis pga materialfel) som vi råkat ut för inte kan uppstå. Bra jobbat Cargobike!

Innan lådcykeln pajade hade vi dock lite extra kul med den då vi cyklade runt i Tranås stad med en vävstol som skulle vara på lite olika platser. Det går nämligen inte att få in sidostyckena på en vävstol i en bil, men med lådcykeln är det inga problem.

2016 var också året då vi för första gången provkörde en velomobil. Efter att ha pratat om det under flera år tog vi nu tag i det och kontaktade Leffe i Linköping och fick provköra hans vrålåk. Vi är helt sålda. Vi bara måste skaffa velomobil. Det är ett av målen inför 2017. Klart vi ska ha velomobil!

Tillslut vill jag bara tacka alla er som följer vår blogg. Era läsningar och klick har ökat med över 400% sen tidigare år och det är ju helt galet roligt. Gott nytt år allesammans!

God jul alla cyklister! Under året har vi kört sönder en del cyklar, men framför allt har vi samlat på oss skrotcyklar.Både dsc_0647Både för att ta reservdelar av men också för att ha som övningsobjekt för att lära oss att svetsa så att vi så småningom ska kunna bygga en egen familjecykel, nån form av velomobil. Det har blivit en gedigen samling, det är ju bra att det ofta är så gott om plats när man bor på landet. Och minsta växthuset har nu under vintern fått ta rollen av förråd istället för odlingsplats. dsc_0646 Många hjul blir det. Så återigen, god hjul alla blogglovers!

Med lite ljusslingor runt lådan är vi riktigt julpyntade!

dsc_0502