Tog cykeln till en kurs i Järna 36km bort i fredags. Valde den elassisterade vikcykeln, men för att slippa räckviddsångest så valde jag att fuska och ta pendeln en bit av vägen. Cyklade då till Gnesta 18km bort. Det är en dålig 70-väg att cykla på, då den inte har någon vägren och den trafikeras av en del lastbilar. Trots att jag känner väldigt starkt för min rättighet att vistas på landsvägar av den typen, så vet jag ärligt talat inte om jag vågar fortsätta med det mörka vinterdagar.

 

Tyvärr packade jag cykeln dåligt i min stresskänsla av att komma iväg, så när jag anlände till Gnesta var jag irriterad av att ha slagit i vänster fot i min packning under färden. Det var tyvärr ingen behaglig cykling. Det känns också som att vikcykeln definitivt inte är en cykel att cykla längre med – dålig sittställning, små hjul, låg högstaväxel. Men men. I Gnesta hoppade jag på pendeln till Järna, efter att ha käkat min medhavda lunch. I Stockholmsregionen så går det bra att ta med sig cyklar på pendeln (vissa undantag finns), så jag behövde inte ens vika ihop den.
  

Väl i Järna var det bara 3km cykling till Charlottendals ekoby där kursen var. 3km cykling på först gång/cykelbana separerad från bilväg. Sedan gropig grusväg med mycket ”dödsvågor” (= de där vågiga guppen som bilar inte behöver bry sig om nämnvärt).

 

Ibland slås jag av att det inte skulle vara svårt eller sjukt konstigt ifall varje riksväg skulle ha ett separerat cykelfält. Det behöver inte ha räcke, utan bara en streckad linje med fält för cyklister och mopedister (som typ långsamgående fordon som traktorer kan åka på när det behövs). Tänk om det skulle vara standard på ALLA riks- och länsvägar. Det skulle det kunna vara. Det handlar om prioriteringar.

Som högst aktiv slöjdare händer det ibland att man måste flytta en vävstol. Men sidostyckena på en vävstol går ju inte in i en bil. Ojojoj, vad ska vi ta oss till? Vissa skulle lösa detta genom att hyra ett släp till bilen och lasta på det, andra kanske skulle bära vävstolens sidostycken ifall den inte skulle så långt. Men inte vi! IMG_7157 Lådcykeln klarar typ allt, och den klarar även att frakta vävstol.IMG_7168 Idag den 3 september är det hemslöjdens dygn och därför ska Tranås slöjdförening väva på ica hela dagen. Min make Jon fick äran att cykla vävstolen på plats och man kunde riktigt se hur han njöt av att cykla hela vägen in på ica med lådcykeln fullastad med vävstolsprylar.IMG_7172För att kunna lasta de stora sidostyckena på sidan av lådcykeln byggde Jon som en liten hylla på vardera sida om lådans långsidor. En skruv vid varje ”hyllplan” fick agera som stopp så att inte vävstolen skulle glida av. Spännband är helt klart nödvändigt! Ännu en gång har cykeln överträffat bilen!
IMG_7165

Ibland behöver man frakta hem stora grejer, ibland sjukt stora grejer. Helt plötsligt var vi i ett akut behöv av en gigantiskt spånskiva. Men inga problem att frakta det med cykeln. Jon satte dit två små stöd vid ena sidan av lådan som skivan kunde vila mot. Sen drog han ner på stan, köpte skiva (fick den klassiska frågan ”har du bilen här utanför?” och gav det gamla vanliga svaret ”Nej, jag tar det på cykeln”), orsakade mindre trafikkaos på stan och rullade sen hem med både skiva och barn på lådcykeln.  DSC_0519

Angående trafikkaoset så uppstod situationen då ekipaget skulle korsa storgatan. Jon stod lydigt och väntade på sin tur att passera (man tok-kör inte med en spånskiva på cykeln direkt) och när det blev hans tur att korsa klockareplan så stannar en bilist mitt i korsningen, hoppar ur bilen och tar kort på ekipaget! Det är första gången det händer. Jon cyklade vidare. Bilister är ju helt galna i trafiken ibland.DSC_0516

Jag har varit på läger. Och inte på vilket läger som helst utan på världens bästa slöjdläger! Torsdag-Söndag var det broderi för hela slanten och när jag väl sitter där och tokslöjdar så måste jag ju såklart ta chansen att brodera in en cykel på min superväst. Så i brist på svanktatueringar har jag nu en broderad svanklådcykel på min jobbväst. IMG_7092

Hur ogärna man än vill att det ska vara sant så är hösten på ingång, och med den också mörkret. Så välkomna in i upplysningens tid. Lampor och reflexer är livlinan och tryggheten för oss lantiscyklister. Ebay är vårt köpcentra för dessa attiraljer. Det är ju lång leveranstid så det är god tid att beställa nu. IMG_7019Vi har också införskaffat nytt bakhjul och nya batterier till vår lådcykel. Efter ca 430 mil på ett år i alla väder och oftasst med 20-30 kilo last (ibland nära 100 kilo) så var det dags innan vädret blir sämre. Fixdags helt enkelt i cykelflottan!

Förr i världen hade många cyklar en låsbar låda under pakethållaren, där folk förvarade verktyg till att laga cykeln. Storhetstiden för cyklar var under andra världskriget, då var 7 av 10 fordon cyklar i Sverige. Cykeln nedan är från 1956, då cykeln guldålder gick mot sitt slut. Jag förstår att företag när de tillverkade cyklar då tänkte på funktionalitet. För tänk om en fick punka på hemväg från dansen mitt ute i skogen tre mil hemifrån? Då är det bra att kunna laga den eller sätta på en ny slang.

IMG_1716

Idag har vi som cyklar på landet fortfarande cykellagningskit. Jag har mitt i cykelväskan på pakethållaren. Med pump, blocknycklar, däckavtagare, insexnycklar och punkakit.

cykellagningskit

I början på 60-talet, när Sveriges ekonomi gick på högvarv, så blev bilen det moderna och ersatte cykeln abdrupt. Nu när det våras för cykeln igen – för cykling har ökat och fortsätter öka – så hoppas jag att tillverkare tänker på funktionalitet. Med bilar som har fått massa finesser som gör cyklingen skön när det känns motigt en regnig dag så hoppas jag att cyklar också kan få fler funktionella tillbehör, som inbyggda låsbara lagningskitslådor till exempel.

Ibland bara måste man komma iväg!
IMG_6758I den här hettan är det bad som gäller.

IMG_6789
Det är så himla kul för dem att åka lådcykel! IMG_6792Nu när min bättre hälft har jour får vi dock åka i kortege på vägen hem.

Att frakta barnvagn med cykel, hur gör man?
Oj, som vi har experimenterat med detta! Nu senast när hela familjen skulle på utflykt till Norrköping ville vi t.ex. få med barnvagnen också från hemmet till tågstationen. Detta dilemma med att frakta barnvagn med cykel är för oss inget nytt och vi har löst det på många olika sätt genom åren. För skoj skull kan vi ju ta en liten tillbakablick innan vi kommer till den för tillfället med praktiska lösningen för oss.

Vi har:

  • haft barnvagnens handtag fastsurrat i pakethållaren och själva vagnen rullandes på alla fyra hjulen (kan inte rekommendera det, det vobblar lätt)
  • samma som ovan fast med barnvagnen lutad så att endast två hjul haft kontakt med marken (dock samma problem med vobblet)
  • DSC00002Haft kärran som en ryggsäck på ryggen (dock bara Jon som fixat det. Han hävdar att det var ju inga problem men att man kanske borde ha en lite större kropp (eller mindre vagn?), va tränad och ha en rejäl portion vilja för att det ska funka. Dock heller inget att rekommendera om man inte känner sig supermachostark nån dag och vill impa lite extra)
  • använt en av de cykelkärror som vi har som också kan användas som barnvagn. Inte fusk, bara multifunktion. Lite meckigt att bygga om från cykelkärra till barnvagn, (men ingen av dessa lösningar är ju supersmidiga så…) men har barnen somnat och man ska ta en promenad utan cykel på stan är denna lösningen med barnvagns-cykel-kärra helt rätt väg att gå.
    1620665_10152907320832662_1363975374_n
  • haft barnvagnen i en kärra bakom cykeln och barnen i/på en annan cykel.
  • haft dubbla vagnar efter cykeln så att man både kan frakta ner barnen och kärran. Det ser kul ut, det är lite tungt i uppförsbackarna. Man blir ett långt ekipage så tänk på svängradien och se till att lasta vettigt så att du inte får problem i nerförsbackarna. Låga hastigheter!
  • Haft kärran fastspänd bakpå en vanlig barncykelkärra (se modellen på bilden ovan) men det klarade inte kärran. Kärran blev för baktung så heller inget optimalt.
  • Haft kärran på stan så att man inte behöver frakta den hem och tillbaka när den mest används just i stan.

    Sen kom lådcykeln!

  • såklart haft barnvagnen i lådan (praktiskt förutom att barnen har svårt att också få plats i lådan då)IMG_4042
  • haft barnvagnen fastsurrad längst fram på lådan (Bra för att barnen får gott om plats med svårt att surra om man inte är van vid sånt)IMG_6574
  • hittat den just nu optimala lösningen där vi använder vår utbyggnad av lådcykeln som en liten hylla som barnvagnen kan vila mot. Det blir då mycket lättare att surra fast den. Det blir dock lätt framtungt.

Lite mer bilder på utbyggnaden för den som är intresserad. Den har modifierats lite efter detta, men grunderna är samma. Vi har tagit bort den främre väggen på orginallådan och bytt ut den på fyra skivor varav den understa är stabil medans de tre andra är gjorda för att vara tunna och lätta.IMG_5526 IMG_5527 IMG_5528 IMG_5529 IMG_5530
Det är när förlängningen är som på bilden ovan som den är toppen att ha barnvagnen på. IMG_5531

Så, där har ni hur man kan göra för att frakta barnvagn på cykel. Eller massa annat otympligt också för den delen🙂

Ibland har man tur i oturen.
Idag var det dags för familjeutflykt. Vi skulle ner på den traditionsenliga måndagspaddlingen hos Petrus Kajak vid Hätte (kan varmt rekommenderas både för erfarna paddlare och nybörjare!). Men jag var lite seg. Man blir lätt det som småbarnsförälder då alltför lite sömn är mer regel än undantag. På grund av min lite lätt lata inställning till detta evenemang så kom jag på idén att försöka göra allt lite enklare för mig. Jag föreslog därför att vi kunde åka alla fyra med lådcykeln.
Under min eftermiddagslur fick jag dock en känsla av olust, Tänk om vi får punktering när vi är ute och åker och bara har ett fordon, då är vi liksom strandade med två små barn mitt ute på vägen. Jag slog undan tanken. Äh, sånt händer väl inte, i alla fall inte idag.
Nåväl, Jon skulle köra och jag skulle sitta i lådan tillsammans med våra två barn. Detta är ju i sig inget nytt för oss. Vi åker så lite titt som tätt, och gjorde så även idag. När vi var nästan framme hände dock det som inte fick hända. Vi fick punktering på höger framhjul. Vi var kanske 500 meter från kajakuthyrningen så det var bara att traska dit och försöka klura ut hur vi skulle lösa detta. Cykeln fick vi lämna vid vägen. Att dra med den skulle kanske resultera i att hela däcket gått sönder.
Vi brukar ha ett litet lagningskit med oss, med punkteringsspray och annat behändigt i såna här situationer. Men eftersom vi ville få plats med så många i cykeln hade vi tagit ut kittet idag. Attans!
Kajakuthyrarna är våra vänner så vi fick låna deras bil (skulle gått lika bra med en cykel, men de färdas med bil så det var det som fanns att låna) och Jon stack hem för att hämta lagningsgrejer medans jag och ungarna käkade glass för att hålla stämningen på topp. Han fixade punkan, lämnande tillbaka bilen och vi kunde cykla lådcykeln hem.
Vad kan man då lära sig av detta? Jo, ha alltid lagningskittet med dig! Du vet aldrig när du får punka.
Vi hann i alla fall ut en stund på sjön.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag bor för tillfället i ett hushåll som har två stycken bilar. Det är mina föräldrars bilar och de står alltid parkerade redo att köra iväg på grusuppfarten. Under tiden som jag bott här (sedan i november) har jag fått praktisera konsten att säga nej. Det slår sällan fel att när jag ska iväg någonstans – till exempel till busshållplatsen 2km bort – så blir jag erbjuden skjuts. Det kan vara att det regnar. Det kan vara att jag är lite allergisk eller förkyld. Det kan vara så att de helt enkelt så gärna vill hjälpa till.

photo (1)

Hur jag ska förhålla mig till det här är både enkelt och svårt. Det tar emot att alltid vara den som säger nej – och inte bara är tacksam – men mina värderingar står högre än att vara artig och trevlig. Då blir valet att tacka nej till en bilskjuts ganska enkelt.

Svårare har det varit att förhålla sig till mina föräldrars relation till bilen. De har en syn – som de flesta andra – att ”på landet måste man ha bil”. Eftersom jag tidigare varken har känt något behov av eller velat ta körkort, så hade inte jag något körkort när jag flyttade hit. Jag tror inte att bilar har en plats i framtidens samhälle, så att ta körkort för mig skulle vara något som är temporärt bra för enstaka tillfällen och för att blidka mina föräldrar och arbetsgivare. Ändå började jag ta körkort i våras. Mycket för att det ansågs självklart för mina föräldrar och för att framtida arbetsgivare kan tycka att det är bra.

photo

Så igår var jag på riskutbildning på en motorbana utanför Åkers Styckebruk. Tog elcykeln dit. Det var jag ensam om. Som tur är har jag lätt för att lära, så det borde inte ta särskilt lång tid att bli med körkort. För det känns motigt att behöva åka bil. Det blir också så att många vardagsärenden görs med bil, när ”en ändå ska in till körskolan”. Så varje tisdag, då min mamma ska in till Mariefred för sina ärenden, så har jag åkt med för att gå på körlektion och göra ärenden.

Men att använda cykel handlar om att skapa vanor. För det är det som en är van vid som är enkelt. Ifall en är van vid att använda bilen och den står parkerad, redo och besiktigad på uppfarten, så blir det lätt att bilen. Ifall cykeln står i garaget, en är osäker på ifall däcken är pumpade, vart reflexvästen är, eller om det finns batterier i lysena, så blir det svårt. Eller så är en osäker på hur vägen är att cykla på till affären. Hur lång tid det kommer ta. Hur fysiskt jobbigt det är.

Så på midsommarafton blev jag förvånad när de frågade om vi kunde ta cyklarna, med maten i lådcykeln, upp till midsommarfirandet hos några bekanta 2km bort. Men efter en stund förstod jag varför cykeln föredrogs i det här fallet – då kan en få dricka snaps på midsommarfesten. Tidigare på midsommarafton så hade båda bilarna använts för det nyktra firandet 2km bort, där cykeln ratades.

photo (2)

Hur jag ska förhålla mig till andra personers bilberoende tycker jag är lite knepigt. Men det jag landar i är att fortsätta cykla själv, visa hur de cyklarna jag har funkar och erbjuda provåkning, och erbjuda utlåning av cyklarna när helst jag inte använder de själv. Att försöka sänka tröskeln för att välja cykeln. Och självklart – att aldrig skuldbelägga. Skam och skuld skapar passivitet; inte förändring. Och förhoppningsvis så kan en cykeltur göra att det känns lättare med nästa, och vips, så har en vana skapats.